Posted via Pixelpipe.

Posted via Pixelpipe.

Posted via Pixelpipe.

Långmilare, avställd, ej besiktigad.
Posted via Pixelpipe.

Ibland kan det bli lite rörigt på skrivbordet.
Posted via Pixelpipe.

” Jag är säker på att det ska gå att ringa med den här mackapären också.”

Posted via Pixelpipe.

Det mesta som ramlar in genom brevinkastet där hemma är skit. Men det finns undantag. Som den lilla katalogen från postorderföretaget Sparköp. Den är laddad med varor vars lockelse kan jämföras med den hos Hobbyförlagets och Clas Ohlsons utbud i skarven mellan 50- och 60-talet. Farsan hade en Clas Ohlson-katalog från 1959, och jag tror inte jag läst något annat lika ingående.Hur som helst, på sidan 50 i Sparköps rykande färska katalog hittar man det oemotståndliga munspelet Mississippi. Hör här utdrag ur den lyriska reklamtexten:”Nostalgiskt munspel som väcker minnen om filmer som utspelar sig på Mississippi-floden.” Nu kan jag på rak arm bara komma ihåg en film som utspelar sig på en flod, och det är ”Den sista färden”. Hillbilly-nostalgi med ganska låg mysfaktor om ni frågar mig. Men jag fattar i alla fall vad textförfattaren menar.”Ett fint instrument som alla vill prova, vare sig man kan spela eller inte.”  Lika bra att skaffa ett till varje familjemedlem, annars blir det väl slagsmål där hemma. Ta en ask bilsomproppar också.”20 toner + lika många halvtoner.” ”Höga och låga oktaver.” Här vill man ju veta var alla dessa halvtoner klämts in.  

Sitter och pratar med min arbetskamrat Micke. Mitt i en av mina längre utläggningar söker jag ögonkontakt med honom, men märker att han inte är kontaktbar. Han stirrar stint ut genom fönstret bakom mig. Jag tystnar. När han märker att jag inte längre snackar, säger han: ”Pink Floyd”.”Eehh, jaha”, svarar jag lite förvirrad, och undrar vad han nu har fått för sig.”Ja, lite fler skorstenar, så hade det varit precis som ett Pink Floyd-omslag”, förklarar han.Jag vänder mig om, för att återigen beskåda denna välbekanta utsikt. Och faktiskt, grabben har rätt. Sydkrafts gamla ångkraftverk har tydliga likheter med den kraftstation som fanns på omslaget till Floyds ”Animals”. Tyvärr hade den dramatiskt molniga himlen fått ett mer utslätat utseende när jag väl fick fram kameran. Men använd fantasin, vet jag.Nu blev man lite sugen på  att höra David Gilmour och grabbarna, och då känns den grå vardagen plötsligt lite mer rosenröd, eller åtminstone rosatonad.

Här gör jag då ett försök att ladda upp en bild utan att den sticker iväg och lägger sig under Blogrullen och det där andra som jag har i min högerspalt. Så här klara dagar ser man minsann ända till Turning Torso och till och med en bit längre. Nästan så man får lust att dra ner till Västra hamnen och ta en latte.

Helt plötsligt befinner jag mig på en byggarbetsplats. Tigersågen viner, dammsugaren brummar, hammarslagen ekar. Och under tiden ringer det oavbrutet i min telefon. Alla försök till samtal är lönlösa. Ett fint lager gipsdamm singlar ner och lägger sig över allt i rummet. Nu går jag och fikar.