Stämningsskapande reklam

Det mesta som ramlar in genom brevinkastet där hemma är skit. Men det finns undantag. Som den lilla katalogen från postorderföretaget Sparköp. Den är laddad med varor vars lockelse kan jämföras med den hos Hobbyförlagets och Clas Ohlsons utbud i skarven mellan 50- och 60-talet. Farsan hade en Clas Ohlson-katalog från 1959, och jag tror inte jag läst något annat lika ingående.Hur som helst, på sidan 50 i Sparköps rykande färska katalog hittar man det oemotståndliga munspelet Mississippi. Hör här utdrag ur den lyriska reklamtexten:”Nostalgiskt munspel som väcker minnen om filmer som utspelar sig på Mississippi-floden.” Nu kan jag på rak arm bara komma ihåg en film som utspelar sig på en flod, och det är ”Den sista färden”. Hillbilly-nostalgi med ganska låg mysfaktor om ni frågar mig. Men jag fattar i alla fall vad textförfattaren menar.”Ett fint instrument som alla vill prova, vare sig man kan spela eller inte.”  Lika bra att skaffa ett till varje familjemedlem, annars blir det väl slagsmål där hemma. Ta en ask bilsomproppar också.”20 toner + lika många halvtoner.” ”Höga och låga oktaver.” Här vill man ju veta var alla dessa halvtoner klämts in.  

2 kommentarer

Filed under Okategoriserade

När grått förvandlas till rosa

Sitter och pratar med min arbetskamrat Micke. Mitt i en av mina längre utläggningar söker jag ögonkontakt med honom, men märker att han inte är kontaktbar. Han stirrar stint ut genom fönstret bakom mig. Jag tystnar. När han märker att jag inte längre snackar, säger han: ”Pink Floyd”.”Eehh, jaha”, svarar jag lite förvirrad, och undrar vad han nu har fått för sig.”Ja, lite fler skorstenar, så hade det varit precis som ett Pink Floyd-omslag”, förklarar han.Jag vänder mig om, för att återigen beskåda denna välbekanta utsikt. Och faktiskt, grabben har rätt. Sydkrafts gamla ångkraftverk har tydliga likheter med den kraftstation som fanns på omslaget till Floyds ”Animals”. Tyvärr hade den dramatiskt molniga himlen fått ett mer utslätat utseende när jag väl fick fram kameran. Men använd fantasin, vet jag.Nu blev man lite sugen på  att höra David Gilmour och grabbarna, och då känns den grå vardagen plötsligt lite mer rosenröd, eller åtminstone rosatonad.animals.jpg

3 kommentarer

Filed under Okategoriserade

Dagens view

Här gör jag då ett försök att ladda upp en bild utan att den sticker iväg och lägger sig under Blogrullen och det där andra som jag har i min högerspalt. Så här klara dagar ser man minsann ända till Turning Torso och till och med en bit längre. Nästan så man får lust att dra ner till Västra hamnen och ta en latte.


torso.jpg

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Byggare Bob hälsar på

Helt plötsligt befinner jag mig på en byggarbetsplats. Tigersågen viner, dammsugaren brummar, hammarslagen ekar. Och under tiden ringer det oavbrutet i min telefon. Alla försök till samtal är lönlösa. Ett fint lager gipsdamm singlar ner och lägger sig över allt i rummet. Nu går jag och fikar.


byggare 

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Svart drar, man blir matt

Lasse Grahn är Sydsvenskans schackskribent. Varje söndag presenterar han ett problem för läsarna. Av någon anledning brukar han använda mig som testpanel. Antagligen tänker han så här: ”Om Mats klarar det utan hjälp är det för lätt. Fixar han det med lite hjälp är det okej, men om han inte grejar det ens med ledtrådar, då är det nog för svårt, även för en normalbegåvad läsare.

”I torsdags räckte han över kommande söndags diagram, med den lakoniska instruktionen ”svart drar, matt i två drag”.

Så där satt jag och fnulade med detta problem, ägnade en bra stund åt det, utan att komma nån vart. Det ville sig liksom inte på andra draget. Jag fick be om en ledtråd.

”Magnetoffer”, sa Lasse, vilket var en ny term för mig. Men jag hajade ju att det gällde att göra ett drag som skulle ställa en av mina pjäser så att vit inte kan motstå att slå den.

Nytt rådbråkande av samtliga hjärnceller gjorde dock inte saken lättare, så jag förklarade att jag inte hittade det förlösande magnetoffret.

”Tornet till F1”, löd Lasses  svar.

Det draget hade jag förkastat, eftersom det inte skulle leda till matt i nästa. Okej, sedan fortsatte Lasse med att förklara att vit kung slår F1, varpå svart dam går till C4 och schackar.

”Jaha”, säger jag, ”men det skulle ju vara matt i två drag”.

”Oj, sa jag det? Jag menade tre”,  säger han då lite skamset.

Nästa gång ska jag debitera timlön.

Lasse har en blogg också, Inte bara schack 

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade

Utsikten

Så här ser det ut från min arbetsplats. När helst jag behöver stimulans ställer jag mig i fönstret och tittar ut över Malmös vackra bangård.

3 kommentarer

Filed under Okategoriserade

Det tunga arvet

Min farsa kunde fixa allt. Punka på cykeln, stopp i avloppet, ett kärvande lås i ytterdörren. När jag pangade grannens ruta med ett mindre välriktat tennisbollskast, gick han till glasmästaren och köpte en bit glas, hämtade upp fönsterbågen, kittade och målade och levererade ett klanderfritt reparerat fönster till den drabbade. När radion pajade skulle den öppnas, analyseras och därefter skulle rätt reservdel inhandlas och placeras på rätt plats. När jag var tretton köpte han sin (= familjens) första bil. Det var en tolv år gammal Volvo PV. Prislappen var på 350 spänn (vilket kunde verka billigt även då, 1968). Det gamla bilskrället kunde inte hamnat i rättare händer. Det visade sig snabbt att karossen hölls ihop tack vare 50-talets generösa lackeringsmetoder. Merparten av den ursprungliga plåten hade en ohälsosam mörkbrun färg, och en konsistens som mest påminde om hårt rostad müsli. Denna rivierablå skönhet fick under den kommande femårsperioden en väl tilltagen kompensation för det bristande underhåll den utsatts för under sina första tolv år. Oräkneliga timmar av arbete ägnades åt att få vraket i bättre skick. Mängder av besök på skroten för att hitta fönsterhissar, startmotor, förgasare, oljepump – allt som tänkas kan. Inte en helg utan minst ett rejält arbetspass i någon lånad lokal. Ofta fick jag hänga med, för även om man kan fixa allt, så har man ändå bara två händer, och arbetet går fortare om man har en handräckare. Jag lärde mig massor under de där arbetspassen. Jag tror att jag än i dag, 40 år senare, kan byta ut en fönsterhiss i en PV, sätta ny gummipackning i bagageluckan, byta kopplingen, förgasaren, värmesystemet, avgassystemet… Fast växellådan skulle jag nog inte ge mig på. Det var nära att vi inte fick den nya på plats (minns än i dag den känsla av panik som grep tag i mig när vi stod där, inne i PLMs verkstadsavdelning, och hade plockat ut växellådan. Den nya vägrade helt enkelt att låta sig monteras, och tung som fan var den. Efter åtskilliga timmars envist kämpande fick vi fanskapet på plats, fråga mig inte hur). Den tyngsta lärdomen av dessa fixarsessioner är dock inte av det praktiska slaget, utan mer ett förhållningssätt: man grejar helt enkelt allting själv. Vilket för den händige ter sig fullkomligt självklart. För den mindre händige kan det stundtals bli en övermäktig börda. Och jag har alltmer insett att jag tillhör den senare kategorin. Visst, jag har hyfsad koll på hur man går till väga när man lagar saker och ting, snickrar, målar och så vidare. Men jag är mindre bra på utförandet. Det blir gärna lite amatörmässigt utfört. Ändå har jag förbannat svårt att anlita yrkesfolk. Lämna in cykeln för en punka? Ah nä, det fixar man ju själv. Men hur kul är det att stå på gården mitt i vintern en mörk kväll och laga en skitig cykel? Det kan man kanske göra på sommaren. Alltså måste man ha en reservcykel, så att reparationen av den trasiga kan vänta till det blir varmt. Funkar kanske bra om man är singel, men med sex personer i hushållet blir det ganska många hojar.  Sist jag räknade var det fjorton, varav cirka sex är kördugliga. Det blir lite att göra framöver. När det blivit lite varmare.

Lämna en kommentar

Filed under Okategoriserade